Då kör vi igång första diskussionen i Bokklubbsbloggen! Jag tänkte att vi kör den i kommentarerna så att det blir lika för alla (annars blir ju mina tankar i inläggsform).
Jag har inte läst boken tidigare, i skolan eller så, så jag var väldigt förväntansfull, mycket för att jag för ca 2 år sedan var i Amsterdam och då såg Anne Franks hus. Vi var aldrig inne för det var väldigt lång kö och det är jag glad för idag, jag vill ha läst boken innan jag besöker huset för jag tror man får ut mer av besöket då (såklart). Det som slog mig ganska snabbt var att hon skrev om alldagliga, vanliga saker och ofta väldigt intimt. När de väl flyttade in i huset trodde jag det skulle vara dramatik, tårar och ångest stup i kvarten eftersom de var i en sån utsatt situation men istället levde de sina liv och bråkade som alla familjer gör. Det var ju först i eftertexten, när man fick reda på att de blivit avslöjade och att hon dött som det blev gripande. Tänk om man hade kunnat läsa hennes tankar och känslor när allt det hände! Hon skrev ju otroligt välformulerat och utlämnade. En sak jag funderade lite på efter jag läst boken var vad hon hade gjort idag om hon överlevt. Hon verkar ha varit en smart, öppen, driven person som nästan lite analytiskt berättade om en fruktansvärd situation, tänk vad hon hade kunnat åstadkomma i sitt liv!
Som jag berättade tidigare återkommer jag alltid till Anne Frank med mina klasser i svenska. Eleverna blir alltid lika gripna och fascinerade av hennes öde, - historiebokens fakta om förintelsen levandegörs på ett helt annat sätt.
De elever som ger sig på att försöka läsa hela boken brukar dock medge (om än motvilligt, eftersom de anar att det inte är så politiskt korrekt) att de tycker boken blir långtråkig efter ett tag. Fast de förstår samtidigt att det inte hinner hända så mycket rafflande saker att skriva om, om man måste sitta inlåst på en vind i nästan två år.
Som vuxen läsare slås jag av att Annes språk är så brådmoget, - tösen är ju faktiskt bara 13 år när hon börjar skriva, och jag kan nog påstå att mina jämngamla elever inte skriver på det sättet. Det som också är lite spännande är att Anne skriver på holländska, fast hennes modersmål faktiskt är tyska från början. - En ganska språkbegåvad flicka, med andra ord!
Det känns som om det är ganska stor skillnad på den här utökade versionen och den tidigare "censurerade". - Anne känns mänskligare, på något sätt, som en ganska vanlig tonårstjej med konflikter, förälskelser, bekymmer och förhoppningar.
Anne ger liv åt sin samtid. Man kan ju inte låta bli att undra om det kommer komma något liknande dokument i framtiden, som beskriver den tid vi lever i nu...
Här kommer mina kommentarer till månadens bokdiskussion, om än lite sent. Jag har nämligen varit bortrest. Jag vill också börja med att säga att det var mycket intressant att läsa era tidigare åsikter och tankar om boken.
Som jag skrev i tidigare kommentar läste jag en annan bok av Anne Frank, Berättelser från Gårdshuset. Detta är en publicering av Annes anteckningsbok, i den får läsaren både följa livet i gömstället och läsa uppdiktade korta noveller. Det är tydligt att Anne hade författar drömmar, inte minst såg hon själv på sitt skrivande som ett jobb hon hade till och med schemalagd tid för detta. Boken avslutas dessutom av en påbörjad roman.
Som ni andra också har påpekat förundras jag över hennes mogna författarstil, hennes ämnen är både politiska och humoristiska. Hon skriver bland annat om hennes tidigare skolgång, hennes lärare och klasskamrater. Novellerna i boken tar upp orättvisor mellan fattiga och rika och längtan till friheten.
Det kan inte hjälpas men jag läste boken med en smula vemod, eftersom hennes kommande öde är känt. Som vid tidigare tillfällen, när jag har läst hennes dagbok, kan jag inte hjälpa att innerst inne hoppas att denna gång ska det nog gå bra och att deras gömställe förblir hemligt tills kriget är slut.
Jag vill också avsluta med att uppmana alla som läst och fascinerats av hennes dagbok att läsa även denna utgåva. Men jag skulle inte rekommendera någon att läsa denna bok först, då kommer nog de tvära kasten mellan realitet och fantasi att kännas röriga.
Hon hade uppenbarligen talang för att skriva och kunde formulera sig väldigt bra och var inte rädd för att skriva det hon kände. Precis som maria skrev fick det mig att fundera på vad hon hade kunnat uppnå i sitt liv om hon bara hade fått chansen. Jag skulle tro att hade hon överlevt hade man fått höra hennes namn i andra sammanhang också.
Jag tycker också att det var stor skillnad på denna och den tidigare utgåvan som jag läst för kanske drygt 15 år sedan. Denna kändes mkt mer närgången och hade varit intressant att läsa när jag läste den tidigare versionen då jag då var i samma ålder som Anne när hon skrev boken. Denna var mer utlämnande. Dock måste jag säga att jag upplevde boken som lite halvtråkig emellanåt vilket jag inte alls kan komma ihåg att jag gjorde förra gången jag läste den.
4 kommentarer:
Jag har inte läst boken tidigare, i skolan eller så, så jag var väldigt förväntansfull, mycket för att jag för ca 2 år sedan var i Amsterdam och då såg Anne Franks hus. Vi var aldrig inne för det var väldigt lång kö och det är jag glad för idag, jag vill ha läst boken innan jag besöker huset för jag tror man får ut mer av besöket då (såklart).
Det som slog mig ganska snabbt var att hon skrev om alldagliga, vanliga saker och ofta väldigt intimt. När de väl flyttade in i huset trodde jag det skulle vara dramatik, tårar och ångest stup i kvarten eftersom de var i en sån utsatt situation men istället levde de sina liv och bråkade som alla familjer gör. Det var ju först i eftertexten, när man fick reda på att de blivit avslöjade och att hon dött som det blev gripande. Tänk om man hade kunnat läsa hennes tankar och känslor när allt det hände! Hon skrev ju otroligt välformulerat och utlämnade.
En sak jag funderade lite på efter jag läst boken var vad hon hade gjort idag om hon överlevt. Hon verkar ha varit en smart, öppen, driven person som nästan lite analytiskt berättade om en fruktansvärd situation, tänk vad hon hade kunnat åstadkomma i sitt liv!
Som jag berättade tidigare återkommer jag alltid till Anne Frank med mina klasser i svenska. Eleverna blir alltid lika gripna och fascinerade av hennes öde, - historiebokens fakta om förintelsen levandegörs på ett helt annat sätt.
De elever som ger sig på att försöka läsa hela boken brukar dock medge (om än motvilligt, eftersom de anar att det inte är så politiskt korrekt) att de tycker boken blir långtråkig efter ett tag. Fast de förstår samtidigt att det inte hinner hända så mycket rafflande saker att skriva om, om man måste sitta inlåst på en vind i nästan två år.
Som vuxen läsare slås jag av att Annes språk är så brådmoget, - tösen är ju faktiskt bara 13 år när hon börjar skriva, och jag kan nog påstå att mina jämngamla elever inte skriver på det sättet. Det som också är lite spännande är att Anne skriver på holländska, fast hennes modersmål faktiskt är tyska från början. - En ganska språkbegåvad flicka, med andra ord!
Det känns som om det är ganska stor skillnad på den här utökade versionen och den tidigare "censurerade". - Anne känns mänskligare, på något sätt, som en ganska vanlig tonårstjej med konflikter, förälskelser, bekymmer och förhoppningar.
Anne ger liv åt sin samtid. Man kan ju inte låta bli att undra om det kommer komma något liknande dokument i framtiden, som beskriver den tid vi lever i nu...
Här kommer mina kommentarer till månadens bokdiskussion, om än lite sent. Jag har nämligen varit bortrest. Jag vill också börja med att säga att det var mycket intressant att läsa era tidigare åsikter och tankar om boken.
Som jag skrev i tidigare kommentar läste jag en annan bok av Anne Frank, Berättelser från Gårdshuset. Detta är en publicering av Annes anteckningsbok, i den får läsaren både följa livet i gömstället och läsa uppdiktade korta noveller. Det är tydligt att Anne hade författar drömmar, inte minst såg hon själv på sitt skrivande som ett jobb hon hade till och med schemalagd tid för detta. Boken avslutas dessutom av en påbörjad roman.
Som ni andra också har påpekat förundras jag över hennes mogna författarstil, hennes ämnen är både politiska och humoristiska. Hon skriver bland annat om hennes tidigare skolgång, hennes lärare och klasskamrater. Novellerna i boken tar upp orättvisor mellan fattiga och rika och längtan till friheten.
Det kan inte hjälpas men jag läste boken med en smula vemod, eftersom hennes kommande öde är känt. Som vid tidigare tillfällen, när jag har läst hennes dagbok, kan jag inte hjälpa att innerst inne hoppas att denna gång ska det nog gå bra och att deras gömställe förblir hemligt tills kriget är slut.
Jag vill också avsluta med att uppmana alla som läst och fascinerats av hennes dagbok att läsa även denna utgåva. Men jag skulle inte rekommendera någon att läsa denna bok först, då kommer nog de tvära kasten mellan realitet och fantasi att kännas röriga.
Hon hade uppenbarligen talang för att skriva och kunde formulera sig väldigt bra och var inte rädd för att skriva det hon kände. Precis som maria skrev fick det mig att fundera på vad hon hade kunnat uppnå i sitt liv om hon bara hade fått chansen. Jag skulle tro att hade hon överlevt hade man fått höra hennes namn i andra sammanhang också.
Jag tycker också att det var stor skillnad på denna och den tidigare utgåvan som jag läst för kanske drygt 15 år sedan. Denna kändes mkt mer närgången och hade varit intressant att läsa när jag läste den tidigare versionen då jag då var i samma ålder som Anne när hon skrev boken. Denna var mer utlämnande. Dock måste jag säga att jag upplevde boken som lite halvtråkig emellanåt vilket jag inte alls kan komma ihåg att jag gjorde förra gången jag läste den.
Skicka en kommentar